Gotlands läns nya tidning – 14 mars 1862, sida 3

— — ——— ———— ——— ä — B ini sin vandring, och han såg den stundom hopad och hängande på de tjocka trädens och buskarnes grenar. Slutligen minskades den, och när han vandrat framåt en tid, försvann den helt och hållet. Skogen fick ett mera leende utseende, bladen knoppades, och innan han ännu blifvit varse det fullkomliga i förändringen, fann han, att snöoch is-landet låg bakom honom. Luften blef ren och mild; de mörka molnen voro bortflägtade från fästet; en ren, blå himmel hvälfde sig öfver hans hufvud, och allt efter som han gick vidare, såg han blommor på sin väg, och hörde soglars sång. Utaf dessa tecken fann han, att han vandrade på vägen itill själarnes land, ty de öfverensstämde med hans stams berättelser. Slutligen upptäckte han en gångstig. Den förde honom genom en lund, och sedan upp på en läng, hög ås, på hvars topp han kom till en hydda. Vid dess dörr stod en gammal gråhärig man, hvars ögon, ehuru djupt insjunkna, lyste såsom eldslågor. Den unga krigaren började berätta sin historia, men den gamle vördnadsvärde Ilöfdingen afbröt honom, innan han ännu hunnit säga tio ord. Jag har väntat dig, sade han, och jag stod just upp för att hälsa dig välkommen till min hydda. Ilon, som du söker, passerade här förbi blott för en kort tid sedan; hon hvilade sig här, emedan hon var trött af sin vandring. Stig äfven du in i min hydda och hvila dig; jag skall besvara dina frågor, och visa dig den väg, som du härifrån har