Gotlands läns nya tidning – 14 mars 1862, sida 2

mig endast så mycket, som var nödvändigt för att ej låta mig helt och hållet begrafvas. På detta sätt arbet ade jag mig, allt efter som brunnen fylldes mer med jord, efter hand upp mot jordytan. Till lycka för mig fyllde banditerna ej brunnen helt och hållet, utan upphörde när några fot sattades, menande sig hafva gjort nog. Härpå aflägsnade de sig, s sannolikt för att dela bytet. Så snart de voro borta klättrade jag upp ur brunnen och begaf mig på väg genom skogen, ehuru mycket utmattad och sönderslag ;en, utan att fråga hvart det bar, endast det lyckades mig att undkomma mina mördare. Försynen styrde mina steg, och just då dagen grydde uppnådde jag en liten by och berättade här min historia. Ortens fredsdomare utfärdade genast arresteringsordres mot de fyra banditerna, och innan det ännu var middag, befunno sig konstaplarna, åtföljda af mig och några handfasta karlar, på väg för att fasttaga bofvarne. Detta gick äfven för sig, ehuru med någon möda, och likaså återfick jag största delen af min egendom. Några veckor sednare hade jag nöjet att vara närvarande då alla fyra dömdes till fästning och svårt arbete. Hade jag blifvit begrafven i brunnen, hvem skulle då nånsin erfarit mitt öde? — 2 —