Värden slog dörren igen efter sig och stängde den. Sedan kom han långsamt fram till elden, och sade med en ton, som utan tvifvel var ämnad att klinga mildare än hans första rytande: Nå, kom nu, lägg af er packningen och sätt er vid brasan, ty ni är genomvåt och fryser. Ett rysligt väder ute, men här kan ni hemta edra krafter igen; Betty, mannen här behöfver något att äta; gå derföre och gör i ordning något, medan han värmer och torkar sig. Jag började befria mig från min packning, och vände, under det jag gjorde det, sällskapet ryggen. Men dervid voro mina ögon ej sysslolösa, och jag märkte ett utbyte af blickar, vid hvilket Jag kände mig helt illa till mods. Jag lät emellertid ej märka någonting, utan närmade mig med vänlig min elden, i det jag anmärkte, att det verkligen var mycket angenämt, att under en så obehaglig natt hafva funnit ett så godt qvarter. Ja, det tror jag, instämde värden, under det qvinnan steg upp och tigande lemnade mig sin plats. Sätt er ned och torka er. Ha, ha, ha! Ni är våt som en dränkt råtta. Ja, mitt hus är visserligen ej det präktigaste, men en sådan natt, som denna, förekommer det mig som ett palats. Jag bör ej till det folket, som gerna ströfvar omkring i storm och regn — ha, ha, ha! Vill ni ej taga något styrkande till lifs? tillade han, pekande på disken.