Gotlands läns nya tidning – 7 mars 1862, sida 2

Men innan ännu en halftimma förflutit, öfvertygade jag mig att hvad jag sett ej var något bedrägligt bländverk, ty jag såg mig vid dörren af en bebodd byggnad och hörde röster i det inre. Under andra omständigheter tror jag, att jag skulle hafva betänkt, att jag var en ensam krämare och hade ett temligen betydligt värdebelopp i penningar och varor med mig. Jag skulle hafva öfverlagt, att det kunde vara farligt nog att råka i händerna på obekanta menniskor. Men i detta ögonblick tänkte jag blott på att jag frös och var genomvåt och ej kunde komma längre för mattighet och hunger. Utan att derföre längre dröja klappade jag på dörren. Rösterna tystnade genast. Efter tre eller fyra sekunder nåddes mitt öra af ordet: Stig in! Det klingade doft och hemskt och väckte mig genast till medvetande af min belägenhet. Nu först tvekade jag och hade gerna åter aflägsnat mig; men det var nu för sent. Dörren öppnades med en häftig ryckning, skenet från ett smalt ljus föll på mig, och en storvext karl, med vilda ansigtsdrag, frågade med rå ton och i stark välsk dialekt: Wer-da 2 Jag gick käckt ett steg närmare och srågade om jag här kunde få aftonmåltid och nattqvarter.