Gotlands läns nya tidning – 28 februari 1862, sida 4

Han smålog så godt den ärlige gubben under det att han skref ett bref till Bokhållaren Ludvig Olsson. Det innehöll att Gubben lagat så att Ludvig, när han kom hem åter till Nerike från sin resa, skulle få tillträda en god Bruksförvaltareplats ef. ter en Inspektor, som plötsligen dödt. Det var vid så unga år rigtig tur — ett storverk af ödet. Och han gladde sig åt att detta händt just nu, att hans bref skulle komma som ett glädjens bådskap till Ludvig och dennes gamla föräldrar och lilla Maria, som Ludvig omtalat för sin gamle vän. Med glädje, ja med fröjd fästade gubben frimärket på brefvet och sände det på posten. Min frimärksamlande vän hade rest ut på landet och der fick han höra att Snickare Olssons Ludvig kommit hem. Ilan höll af Gubben och tyckte äfven att deras sändning hade haft något lyckligf uti sig; ty Snickarepojken hade uppläst som en lexa: Mästaren sade att detta frimärke skulle bringa välsignelse till den fattige Studenten; ty det är taget af ett glädjebref från Herr Ludvig. Min vän for efter några veckors vistande på landet åter till staden och hade knappt kommit till sitt hem, förr än han begaf sig ned till gamle Olsson, der han bodde på en aflägsen bakgata. Det var i mörkningen. När han trädde in i verk