(nsändt). Till Brigitta Larifari. Charad. En tidning tag, liksom mitt första hvit, Och späd, liksom ett nyfödt barn, Och hacka sen den sönder bit för bit; Lägg den uti er egen väderqvarn Tills innehållet väl mitt andra blir, Tag då hritikens florsduk hvit och skir Och sila mygg igenom den och svälj, Kom der sjelf och sjelf mitt hela sälj Och ropa sedan högt: Mitt kära publikum, Märk hur den tidningen är gräsligt dum? ——— — ——— —-——