Gotlands läns nya tidning – 14 februari 1862, sida 2

— Hon hade också verkligen räddat oss; ty endast genom den vård hon lät dig erhålla lyckades det läkarekonsten att besegra sjukdomen, så att du återvände till lifvet. Det första jag gjorde, då du blef bättre, var att begifva mig till quain, och stående på samma plats, der; jag sammanträffat med henne, hoppades jag komma i tillfälle att återlemna börsen. — Flera dagar väntade jag der förgäfves; men slutligen en vacker morgon får jag se henne och hennes följeslagerska. Jag skyndade fram, blottade mitt hufvud, stammade upprörd och vänd till den äldre damen: — Madame, ni förlorade er börs, den dagen ni så godhetsfullt lyssnade till min sång. Ett hjertligt skratt hördes från den unga flickan, och hon inföll: — Nej, den förlorades icke, utan gafs er såsom en ringa lön för er sång; behåll den! — Jag visste icke hvad jag skulle göra. Med blicken fäst på hennes ansigte frammumlade jag något rätt osammanhängande o om min tacksamhet m. m. Jag ställde mitt tal uteslutande till den äldre damen. Förvirringen hindrade mig att höra hvad denna svarade; men i det ögonblick de aflägsnade sig uppfångade jag dessa ord af den unga: — Var nu icke mer ledsen, jag lofvar att fortfarande beskydda er! — Detta, Anna, var andra gången jag såg henne. Ehuru jag sedan infann mig hvarje dag