(Jnsändt.) Gands fyrfosruin i Lärbro, Det är oss bekant, att Gandsoch Mnga-kfyrkor blefwo byggda är 1286; men när och för hwad orsak den förra blifwit Sjverlemnad ät förödelsen, derom har troligen ingen nu lefwande något tillförlitligt att förtälja. För nära 40 ar sedan dog en gammal man från Wessninge gard, fom sade fig i sin barndom hafwa hört oms talas, att hans farfader warit den siste, fom blifwit begrafwen i Gands kyrkogard. Att kyrkan fått öde i långliga tider, derom wittna de knutiga trögwäxta tallarna, fom ftå ofwanpa ruinen; men fastän hon få länge warit hemfallen at förstörelsen och glömskan, äro murarna ännu nagorlunda wäl bibehallna och hade warit i wida bättre ständ, om ide Ing egennytta och winningslystnad tillika med tidens uwerkningar, få skoningslöst förhärjat densamma. Kyrkan är bes lägen i presigardens hage, öppen och tillgänglig för alla derstädes betande kreatur. Kyrkolagen bjuder att kyrkogardarna skola wäl stängas och hederligen hallas, och genom särslildt Pabud har res dan Kon. Gustaf I, wid förelagdt vite stadgat, att kyrkogard skall hallas fri utan kreaturs infläppande. Skulle dessa lagbud ensamt wara gällande för de platser, der man nu för tiden begrafwer sina döda? Manne icke tillämpningen deraf bör utsträcka sig äfwen till deras slydd, fom ligga begrafne uti Gands kyrkogard? Fastän tiden, liknöjdheten och glömskan hafwa hos det nu lefwande slägtet utplanat all gudelig känsla för detta tempel, fom, lika wäl som alla andra kyrkor, warit inwigt till Herrans ära, och der fä många af wara hädangangne förfäder hafwa fina hi: forum, få infer dock en och annan det högst wanhedrande i ett sadant likgiltigt beteende, fom wisar ide den ringaste aktning och wördnad för wara fornfäders tro och nitiska sträfwanden, i de kostbara och prydliga hus de uppförde, för att deruti, under gemens sam andakt uppsända fina böner och sanger till Guds lof och pris! Det allraminsta man of nutidens mennistor, med allt släl egde rätt att fordra, wore: att kyrkan, inwändigt, befriades fran grus och orenlighet, att den blefwe uppstädad på samma wackra fått fom tempeleruinerna i Wisby och att kyrkogarden rundtomkring mätte planeras samt med en förswarlig hägnad af sten eller trä skyddas sa, att icke kreatur derstädes matte inkomma. Wi se rätt ofta hurusom resande och lärde personer, äfwen ifrån fas:a landet, enkom besöka denna kyrkorunin för att afteckna densamma, hwilka högeligen beklaga dess slröpliga, förgätna och wanhäfdade tillstand, och kunna icke nog förundra sig deröfwer, att stönhetssinnet i dessa trakter ännu ide blifwit mera wäckt för inyggbet och god ordning, att folket icke förstar att rätt wärdera och högakta förfädrens outtröttliga nit och allwar i sin froma och offryme tade gudsfruktan och att det ide i ett tacksamt och wärdigt minne skyddar och hewarar den lilla jordfläck från ohägn och wanward, fom gömmer deras fäders multnade ben! Bröder och Systrar! låtom oss nu icke längre blottställa oss för dessa och dylika anmärkningar, fom wisst icke kunna anses oförtjenta. Wi wilja göra gemensam fak för att afskudda of dessa wanhedrande omdömen, och genast i denna sommar (år 1862) gripa werket an: först och främst att få kyrkan inom förswarlig hägnad, derefter att få henne fri från grus och orenlighet och sedan att uppstäda och planera kyrkogarden, få att der, för bättre prydnad full, mätte kunna planterad träd omkring densamma, hwilka då ide kunde skadas af kreaturs awerkan sedan tyrfan blifwit behörigen inhägnad! — Den inmre tillfredsställelse, fom hwarje härtill bidragande skulle förwärfwa sig, hoppas man, skall tillfyllest motswara den kostnad och tidsspillan, fom, fördelad på en större folkmängd, icke kan blifwa synnerligen kännbar. Wånner af forntida minnen.