Flickan räckte Anna båda sina händer och utropade gladt: — Du skall så det som du vill, du har gjort mig långt lyckligare än jag dig; ty du och din bror hafva lärt mig värdet af en god handling. Ännu några vänliga ord bifogade hon, böjde derefter på hufvudet och sade till afsked: — När du kommer till ditt hem i norden, så glöm ej mig! I samma ögonblick hon och hennes följeslagarinna skulle aflägsna sig, mötte de Carl i yttre rummet. Vid flickans åsyn blef han stående orörlig. Hon gick emot honom och yttrade i vänlig ton: — Er syster är nu frisk; det gläder mig. Gud och den Heliga Jungfrun hafva således bistått er. — Genom er, som varit oss en räddande Engel, stammade Carl. Någon tid derefter lemnade de båda syskonen Marseille för att afsegla till Sverige. ( orts.)