Gotlands läns nya tidning – 31 januari 1862, sida 4

Då hon kom fram till honom, stannade hon och sade med deltagande röst: — Ni är främling här; från hvilket land är ni kommen? — Från Sverige. Flickan fäste ögonen på sin ledsagerska, liksom hon velat utröna, om denna kände till det der landet, hvars namn ljöd så främmande för hennes öron. Guvernanten yttrade till svar på den frågande blicken: — Sverige ligger högt uppe i norden. — Hur länge har ni vistats här? — bifogade Guvernanten. — Sju månader. Ett uttryck af bitter smärta syntes på gossens ansigte. För hans minne stod allt hvad han lidit under denna tid och allt det elände, som innefattades i hans närvarande belägenhet. — Ni försörjer er med att sjunga på gatorna? — återtog damen. Nej, madame, det är första gången i dag, som jag gjort det; min syster häller på att dö af armod. IIon är yngre än jag. — Det är för att skaffa henne bröd jag infunnit mig här. Tårar af smärta och förödmjukelse störtade utför hans kinder. — Hvad bor ni, hvad heter ni? — inföll den unga flickan lifligt. Det djupaste medlidande stod att läsa i bennes ansigte.