Gotlands läns nya tidning – 24 januari 1862, sida 3

Fastän pa fjerran kust wi följe skilda banor Od njuta tacksamt här naturens rika fatt; Oss kärast äro dock de gamla, ärfda wanor, Som främst af allt pa jord ha fosterbygden satt, Ja, fom magnetnaln städs will dragas emot stålet, Så wåra hjertan städs, de dragas till dig hän, Och för war längtan du är dock det högsta målet Od) under wägen dit, hwar landsman är en wän. ÖH. K. höghet afslutade fin framställning med en skål för konungen, hwarefter swenska foltsangen af alla när: warande uppstämdes och lifliga Hurrarop tolkade den allmänna glada sinnesstämningen. Efter en skål för da merna, of H. K. H. med finhet och behag tolkad, före slog öfwerste Sjökrona, a sällskapets wägnar, en skål för DD. KK. HH., hwarwid han med allt skäl kunde för: säkra, att denna högtidliga och kära stund skulle med outplanliga drag blifwa beswarad i gästernas tadfame ma hjertan. Maltiden, börjad kl. half 3, war ganska präktig. Wid solens nedgang lemnade DD. KL: HH. sällskapsrummen. L— ——— ———