Gotlands läns nya tidning – 24 januari 1862, sida 2

ledes beslöts att fruns svarta brudklädning, som redan för flera år sedan var obruklig för henne, skulle bli Majas högtidsklädning. Maja var genom sitt tunga arbete undersätsig och bredaxlad, och det befanns, att klädningen ingen annan ändring behöfde än uppläggning af ett veck för att icke slipa omkring henne. I samma stil anskaffades det öfriga af hennes för dagen nödvändiga klädedrägt. Oemotsägligt var Maja den sämst klädda af hela flickhopen, men hon ansåg icke dagens ära bestå i drägten. Angelägen att löna sin matmoders omsorg om henne, sökte hon så mycket hon kunde att lätta hennes mödor, innan tiden att gå i kyrkan var inne, och då hon var kommen dit, njöt hon så outsägligt af att få odeladt fästa sina tankar på dagens högtidliga vigt. Det föll henne icke in att egna en enda tanke åt sin klädsel, sedan den en gång var gjord, mycket mindre att jemföra den med de öfrigas. Drägten betydde ju i Guds och Frälsarens ögon ingenting! O! huru saligt och obehindradt hennes brinnande hjerta höjde sig mot den famn, som ville emottaga henne som sitt barn, stödja och leda henne på lifvets väg, samt trösta och upplysa henne i kommande vedermödors mörker! Andaktsfull, rörd och lycklig, satt hon på lägsta platsen, och tid och rum och lifvets fåfänglighet fanns ej till för hennes hänförda själ. På främsta rummet satt Rosaura Gyllenkrona; hon var knappt 15 år gammal, vacker, smirt och bländande, och hennes drägt var vald med den