Gotlands läns nya tidning – 24 januari 1862, sida 2

visor och sagor, som hon så många gånger i sin späda barndom hört af sin egen så högt älskade mor. Hennes lärdomar kunde hon icke på annat sätt upprepa för barnen än derigenom att hela hennes uppförande mot dem var en frukt deraf; men i hennes eget hjerta voro de djupt inskrifna, och stodo tydligt för hennes ögon vid alla påkommande frestelser. Hennes mor hade alltid varit snygg, men ytterst tarfligt klädd, emedan hon tyckte att det ringaste ötverflöd för hennes egen person var en stöld för hennes barn. Maja hade derföre aldrig lärt sig att sätta värde på grannlåt och prydnader. Hon hade i följd deraf alltid tillgångar till en enkel och renlig hvarsdagsdrägt, passande för hennes sysselsättningar, ty kostnaden för det enkla nödvändiga är icke så stor; det är blott då tillgångarne skola användas till sådant, som ger anseende af att vara förmögen och smakfull för att täfla med andra mera välmående eller mera oförståndiga, som brist uppstår för det nödvändiga, och den granna ytan döljer både smuts och trasor. En varm ylleklädning var hittills hennes helgdagsdrägt då hon gick i kyrkan, men på denna hennes största högtidsdag föreskref bruket ovilkorligt en ännu högtidligare drägt. Omöjligt kunde hennes husbondefolk gifva henne en ny svart klädning, dertill voro de icke förmögna nog; och kunde de anskaffa en sådan, så behöfde frun den sjelf långt bättre, och Maja, som ännu var mycket liten och långt ifrån lullväxt, skulle icke länge haft nytta deraf; så