Gotlands läns nya tidning – 17 januari 1862, sida 2

0 MA MV —— — ——————— sedan tröttnat, emedan vinsten hade för honom intet värde; tvertom hade han nog godt hjerta för att erfara en känsla af obehag, då han af en mindre bemedlad motspelare vann en summa, stor nog att vara förlust för denne, men af ingen betydenhet för vår Yppingham. En gång hade han tänkt på att gifta sig; alla fruntimmer voro artiga emot honom, och han tyckte sig blott behöfva sträcka ut handen för att få en hustru för hvarje finger. En enda flicka bland hans bekanta var vänlig mot honom, utan att synas så angelägen att behaga honom. Hennes conversation roade honom. och han blef verkligen litet kär. Han friade: o under! han fick nej: hon älskade en annan, med hvilken hon gifte sig straxt derefter. För honom som aldrig blifvit motsagd var detta en förargelse, som han hade svårt att smälta, och han sökte aldrig mera fruntimmerssällskap. Anton hade hos honom så goda dagar, att han var nära att blifva likaså maklig och glömsk af sitt menniskovärde som hans herre; men försynen bevarade honom derföre. Han blef kär i en fattig flicka, och kunde icke finna någon lycka på jorden utan henne; men huru skulle han som betjent kunna gifta sig? Nu lefde han nästan lika så godt som hans läckra horre, sof och läste som han, och arbetade icke mera än uppassningen fordrade, gick hans ärender, och läste någon gång högt för honom. Efter många sömnlösa nätter beslöt han att af sin herre begära kostpenningar; på dem skulle både han och hans hustru kunna