Gotlands läns nya tidning – 17 januari 1862, sida 2

—— — — — — — — —— — barn fingo då begagna skolan utan att skiljas från henne, och bildas efter hennes förmaningar och efterdömen, de år hon lefde hos dem; och de blefvo också derföre hvar och en på sin plats rättänkande och aktningsvärda menniskor, som gjorde både sig och sin omgifnings lycka och välsignelse, hvarom ännu något mera är att säga. 2. Njutning och försakelse. Vid Annas död togs Anton till uppassare hos en förmögen herre i staden, Arvid Yppingham. Denne man hade varit sina föräldrars enda barn, och från spädaste åren varit omgifven af allt hvad han kunde önska sig. Då andra barn glädja sig som mest öfver de leksaker de erhålla, var han redan öfvermätt, emedan han aldrig saknat något sådant, utan i förtid fått allt hvad andra barn hafva stor glädje af att önska sig. Redan som barn tillgrep han derföre ungdomens tidsfördrif; han red, åkte, jagade, dansade, så att då hans kropp utvecklade sig till den kraftfullhet som dessa öfningar erfordra, hade de redan för honom förlorat nyhetens behag. Nu började han att resa både inom och utom fäderneslandet, besökte alla märkvärdiga orter, om hvilka han läst eller hört talas, men fann ingenting nytt, ingenting värdt att se, ingenting som fyllde tomheten i hans själ. Han tyckte att lifvets enda återstående njutning var maklighet, och han tillbringade sin tid med att sofva, äta och läsa. Vid spel hade han för länge