Gotlands läns nya tidning – 17 januari 1862, sida 1

som hitintills brukligt varit. Wisby d. 15 Jan. 1862. P. F. Ahlgren. Wisby den 17 Januari. Swenska Språket, fåfom underwisnings-ämne uti de offentliga laroanftalterna (förslagstankar till wåra Skollärare). (Forts. fr. föreg. N:o). Så har man uti de lägre klasserna af Wisby skola wid underwisningen i modersmålet städse warit noggrann med innanläsningen, på alla möjliga fött försökt upp: muntra och förmå ungdomen att högt, tydligt och med egna ord berätta lexans innehåll uti alla de läroämnen, i hwilka fenff-talande kan komma i fråga (hwilket in: galunda är en lätt sak, isynnerhet för wår Gotländska munarts skall, fom är ganska trög för sammanhängande meddelanden på högsfwenffa) och der man för öfrigt mid de första öfningarne i Swenskan begagnat den manliga methoden för språkbegreppets utbildande medelst form-lära, rättstafning, satslära, m. m., samt äfven brufot frif: öfningar på griffeltafla. — Men det är egentligen om wåra Swenska fpråfröfningar uti 5:te och de följande öfre klasserna, fom wi önskade meddela wår ringa erfar renhet. Defa öfningar woro delade i tre flag: skrifning öfwer uppgifna ämnen eller krior, uppläsning, tal eller föredrag samt anställda disputationer; wid hwilket allt nästan hela framgången beror på sättet, fom derwid användes. Och är derwid lag åter det första willoret att läraren, utom wanliga insigter, eller isynnerhet lätthet och fart att sjelf tala och wana att skrifwa språket, eger ungdomens hela förtroende eller har den i sin hand, och har ett barnwänligt och fosterländsk finne (hwillet alltid anflår och förbinder) samt sålunda förstår uppehålla ocdning utan stränghet och aflägsna all onödig stelhet eller denna högtidliga träfighet, fom är få förderflig wid hwarje skola. Ty förtrolighet måste owilkorligen finnas mellan lärjungarne och läraren, om han härwid skall lyckas Des segra deras naturliga blyghet, lossa de barnsliga tungor: nas band och befordra de rädda försöken till deras tan kars flygt. Wid wåra swenska Skrifeller Kria-öfningar i 5:te klassen anmärkes först, att lärjungarne skola wara tillhållna att i allmänhet wårda handstilen och att Hälla fina skrifböcker snygga samt särslildt underwisas uti sättet att liniera dem (och detta få lätt fom möjligt, med lagom afftånd mellan raderna och med margen utåt samt med egarens namn och klassens nummer tecknade på permen) eller få att alla skrifböckerna i klassen blifwa i det när maste lika. All liniering, m. m. skall alltid wara nns dangjord innan llockan slår och lektionen börjar, äfwensom att blyerts-pemnran är wäl skuren (ty för vigde hetens skull brukas ide bläd och penna) samt att hwar och en har hos fig pennknif och en bit kantschu jemte linial och läskpapper; ändtligen skall alltid ett stycke krita ligga tillhands wid taflan. Ty enligt gifwen föreskrift är hwarje lärjunge wid lektionens början beredd på att uppgifwa åtminstone ett skrifämne, hwilket han ej bör förut meddela kamraterna, och det läraren genast upps skrifwer pa swarta taflan, der inom nagra minuter stå lika många ämnen som det är gossar i klassen. Dessa fria-änmen woro wanligen tagna inom historiens, geo grafiens och naturwetenskapens områden, eller inom fretz jen of ungdomens kända lärostycken, t. er. OÖstergötland, Häften, Wisby ruiner, Sten Sture d. å, o. s. w., eller oftast angående det märkliga i egen landsort och fofters läntska ämnen i allmänhet. Särdeles i Frankriles fos lor brukar man att juft med modersmalets öfning drifwa barnet till sjelfwerlsamhet, d. w. s, att redan den späda gossen, så snart han inhemtat något i boken, maste förs söta att sjelf tänka öfwer det och praktiskt anwända bet, d. ä. han måste skrifwa, författa något öfwer det lästa, och sedan skall han deklamera det högt inför hela skolan: och salunda blir Hela franska follet städse fullt fjeljmeds wetet och praktiskt. J terminens början böra lärjungarne alltid (äfwen i de öfwerste klasserna) och ånyo först ge nomgå sin vättjftafningss och formlära, samt de Yngre gossarna särskildt först underwisas huru ett ämne skall fattas i tanken, indelas, utbildas och slutligen utföras till en fort men redig och klar tante-bild, liten afhands ling, bevättelfe eller fria. Stundom plägade läraren och för tillfället med några ord uppreda och förklara ett och annat of de framkastade ämnen, fom ansägos swårare. Och dermed fick lärjungen wälja hwilket han bäst tyckte bland de uppgifna ämnena (utom sitt eget) och började so genast, utan allt Hinder af bläck, penna och plumpar, skrifrr LL CL . Y ov 1(4 sara Alt AA AÄAAAAl