Gotlands läns nya tidning – 10 januari 1862, sida 2

deras gris, och fick 16 skillingar för. Det lönar sig inte att både du och barnen gå hemma så der; det kan inte bli annat än elände af; gör du som jag, så ska du få se att det blir mycket bättre för dig att ta dig ut. — ÅBarnen skulle inte kunna be om något, de äro inte vana att vara ute. — De kunna gå med Tilda några gånger att börja med. Anna höjde en ängslig blick mot höjden. — Vi få se hvad vår Herre vill göra, svarade hon lugnare. Dörren öppnades åter, och en liten gubbe inträdde, som bar en slipsten på axeln, och hvars enkla drägt tydligen utvisade att han var från landet. — God morgon härinne! hur står till? hälsade han fryntligt. — ÅÅh! se morbror Petter! utropade Anna gladt, och skyndade att hjelpa honom af med slipstenen och den öfriga packningen. — Det var längesedan morbror var i staden! — Ja men! jag var inte riktigt rask i höstas, så jag måste vända om hem, när jag var på halfva vägen. Nu är det nog många, som ha väntat på mig, ty de säga att de vilja inte släppa sina eggar till någon annan. Nå hvar har du Anton? i morgon får han väl gå med och hjelpa mig; det är en liten rar gosse du har; och lilla Maja sen, hur mår hon 24 — ÅBarnen sofva än, men det blir en glädje för dem att få se morbror Petter.