Gotlands läns nya tidning – 10 januari 1862, sida 2

tolsskilling, så hade jag haft bröd åtminstone Öfver Söndagen, men det hade hon inte tid att svara på engang; de skulle ha kalas i dag, så att hon hade så mycket att göra. Men der satt en liten mamsell och åt, och hon gaf mig en kopp thå och två potatis. När jag kom hem, gaf jag barnen hvarsin, och bröt itu sockerbiten åt dem, så att de fingo litet att glädja sig med innan de somnade. När de nu vakna vet jag ej hvad jag skall ge dem, men vår Herre vet det nog. Mcen hvarföre kunna inte de der stora ungarne gå ut och skaffa sig sjelfva något? det får min Tilda göra, och hon är inte stort större hon. Anna såg bedröfvad i golfvet. — De lära sig så mycket ondt; om möjligt är ville jag gerna kunna dra fram dem ändå; deras far bad Gud på sin dödssäng, att hans barn icke måtte behöfva gå ut att tigga. Just för att hindra det, är det som jag sträfvar med tv ätten här hemma, så att de ha mig att hålla sig till och jag kan se till dem, att de cj springa ut på gatorna; men förtjensten vid att tvätta hemma är visst inte så stor som att gå bort i husen och hjelpa tillk. — Nej det är långt ifrån det. Utom att jag fick 1 rdr b:co i går aftons för byken, jag varit med om hos IHellstedt, så hade jag hem hvar afton så mycket bröd, som Tilda behöfde, och mera till, och ost och fläsk och ett par kroppkakor, som jag inte orkade äta opp; och så har Tilda varit ute mest alla dar, och fått hem litet brödkanter, som jag sålde åt skomakarns der inne till