btTdtO9 HUVET TC fohfulre UTGE Förbrukning wid fabrikerne af Hwitbetor. Centner. 1853—5141. 18,469,000. 1854—55. 19, 188,000. 1855—56. 21,300,000. 1856—37. 27,550,000. 1857—538. 28,915,000. 1858—59. 36,668,000 eller 3,666 millioner 800,000 skalpund. Man erkänner att Statsinkomsten af hwitbetssockerfabrikationen inom tyska tullföreningen under arbets-året 1858—59 uppgick till Nio millioner Preussiske tha: ler (24 millioner rifsdaler riksmynt). Antalet af Sockerfabriker inom tullföreningen war 1818—19 endast 149. 1853—54. 227. 1837—58. 249. 1853S—539, 257. Medan hwarje fabrik i medeltal förbrukade 68,000 Centner under arbets-äret 1848 —49 så har medel afwerkningen för hwarje fabrik under 1858—59 uppgått till 140,000 Centn., således på 10 år blifwit mer än fördubblad. Aj de förarbetade betorne komma 312 millioner Cents ner ensamt på konungariket Preussen och således på alla de öfrige Staterne endast 5 millioner Centner tilljams mantagne. Samma naturförmåner som den preussiske provinsen Sachsen har att tacka för fin hastigare och större ut: weckling af hwitbetsodlingen än det öfriga tyskland har Gotland äfwen framför de flefte öfrige Swenska provins jer, nemligen den dertill mest passande jordmånen och den owanligt milda höften fom befordrar en högre foder: bildning, hwartill kommer att brännmaterialet, fom mid sockertillwerkningen spelar en wigtig röle, här kostar obe tydligt då det i form af en förträffelig torf finnes så nära tillhands att ej en gång dess transport blifwer betungande. Den som genomrest provinsen Sachsen har säkert ide kunnat undga att bemärka ej blott de wackra Iiit: betsfälten utan äfwen de owanligt rika sädesskördar fom i samma trakt allmänt frambringas och då han frågar om orsakerna till denna herrliga wextlighet blifwer va: ret: genom hwitbetsodlingen och sockerfabrikationen, ty derigenom hafwa wi fått förut saknade medel att underhålla stora ladugårdar sedan wår jord genom odlingen af hwitbetor blifwit tillräckligt djupt arbetad och rensad frän ogräs! Det wore önskeligt att wart kära Gotland måtte af samma orsaker få röna enahanda werkan, men dertill fordras att wi i första rummet, hwar och en efter sin ställning och sina krafter, skola liksom Sachsarne gjort, arbeta med fullt förtroende till de af en mild försyn skänkte naturförmåner till wår O, framför få många andra orter, hwilkas inbyggare hafwa att strida mot en karg natur. Wi höra dagligen yttras att en fak är omöjlig endast under åberopande att den icke redan är färdig. Låtom of; hemta lärdom af detta Tyskland, fom re dan hunnit få långt uti denna industri ehuru den egentliga början på allwar dermed knappast skett för 20 år sedan. Utan att rusa fram oförsigtigt på en för oss främmande bana böra wi likwäl noga undersöka samt äfwen försöka i smått, det som redan lyckats för andra länder med ungefär samma klimatförhallanden fom wåra. Wi böra framför allt icke försmå att tillegna oss de uppfinningar hwilka under senare tider med wetenskapens biträde praltiskt bewisat att mycket nu är utförbart och lönande i jordbrukswäg som få år sedan ansågs dels oufförbart, dels så kostsamt, att det war förenadt med allt för stort äfwentyr. De gamle paminna sig ännu rätt wäl den tid då det ansags för en galenskap att så det dyra klöfwerfröet för att blott winna något hö eller att anwända mwänd plogen i stället för årder eller att dika fin jord m. m. och deras föräldrar wisste omtala den tid då införandet af potatisodling på Gotland mötte ett allmänt och enwist motstånd, ehuru denna rotfrukt redan länge warit märderad på andra sidan Ostersjön. Tror man sig wäl nu kunna umbära den här? Måhända torde den som lefwer 10 är härefter få bewittna att hwitbetan då fall anses af ännn större wigt för Gotland än nånsin pos tatisodlingen under dess mest lysande period egt. Hwarföre skulle ide wi funna hoppas att med behö rigt förtroende till klimatet, till wår goda jord och till war egen kraft småningom blifwa i stånd att förse of sqjelfwa och derefter det öfriga Swerge med def behof af fötwaror, liksom den prenssiska provinsen Sachsen (arsa FSjsayf At fitt nodpovsan