deras sida vakande förföraren visar dem, att med guld kan man köpa ära och vällust, och derföre söka menniskorna nu nästan uteslutande efter guld. O! huru många brott begås ej dagligen endast för att tillfredsställa detta begär; äfven de som ännu icke sträckt sitt begär längre än till njutningens lägsta trappsteg, fika efter mera än försynen i sin vishet och godhet funnit vara godt att lemna dem. De förtro sig icke åt honom, eller åt hans tjenare, den gode anden, emedan den jordiske anden redan lyckats förblända deras yttre sinnen med sitt theaterglitter, och öfverröstat den milda stämman inom deras själ. Men — se! om en furste under spirans tyngd, om en verldsträl, som med orätt hopat millioner för sina fötter, om on skönhet som vunnit konungars hyllning, och länka sin triumfvagn genom verldens alla delar, se, om de äro så ly äckliga som den fromma qvinnan, som icke vet hvar hon skall taga bröd åt sina barn, men som förtröstar på den, som satt henne i verlden, och som aldrig skall öfvergifva henne! Damoklessvärdet hänger öfver Furstens hufvud; millionären slutar sitt lif som en usel bedragare; och så långt som ryktet om den fåfänga qvinnans skönhet och triumfer hunnit, så långt hinner äfven åtlöjet och smädelsen, då hon förnekat sin qvinlighet och skönheten försvunnit. (Forts.) — — ——T ——as—B —— AO — —