med billighet, offentligen uttala des tankar. När då jordens mäktige, med deras resp. tant-rad, swurne hejduckar och familje drängar, eller förnuftets och det fria ordets wedersakare, den dästa lättjan, det samwetslösa wingleriet med andras lugn, heder och egendom, den korkade slraandan eller den rädda prat-liberaligmen tro fig träffade, da far man godt om sura miner, da far man — wånner i wiken fom ej glömma en! Men dessa hotande ute sigter, dessa obefogade fragor, skola ingalunda strämma oss fran att, då det faller fig få och när någon tidning will taga mot ett meddelande, äfven för framtiden offentligen, fast utan all inbilsk tro på ofelbarhet, yttra wara tankar. Att skrifwa en särskild ar tikel för en tidning utan att känna bladets hela innehall, är det ett brott? Eller tycker Red. werkligen, att de, som sa gerna wilja helsas sasom wart samhälles yppersta i lärdom eller embetsmannas och praktist erfarenhet, alltför flitigt begagna det fria offentliga ordet till sanningens och religionens wärn, till den wärnlöses skydd emot den skamlöse roffaren eller till samhällets fromma och ut weckling i allmänhet? Nej; ty utan all högre fofterländft drift, underlåter man twertom af dasighet eller räddsla allt för mycket i detta afseende, dermed i stället lockande illwiljan och okunnighet att genom tidningarne med söliga händer fa makt med hela samhället; men detta ma wara deras sak. — Derföre bör da hwarje publicist städse wid uppkommande tidnings-ftrider med fina fragor wända sig till rätter man, när man ganska wäl länner förhallandet, men ej opakalladt sidohugga de få, fom nagon gång med wäldilja, men utan egennyttiga afsigter, redeligen föfa efter fin ringa förs maga i wissa afseenden upplysa eller nagot fägna allmänheten; helst wi alldrig sökt nagon strid med Red., utan twertom yttrat all aktning för def allmänna asigter. Och härmed tillönska mi Red. i striderna på den offentliga wädjobanan för ära, upplysning och Fädernesland ett godt nytt ar samt flera wänner och fördelar än som wi dermed wunnit. Se...