Gotlands läns nya tidning – 3 januari 1862, sida 2

en spher, der frestelserna upphöra att förbittra våra njutningar och grumla lugnet i vår själ, och der för våra inre sinnen öppnas en skönare verld än vi med de yttre kunna fatta. Der är målet, hvartill den gode anden vill föra oss. På vår ifver att följa honom och lyssna till hans läror beror om vi nå detta mål förr eller senare, eller om vi, olyckligtvis, skulle alldeles förfela det. Den andra anden hänvisar oss hvarken till åra egna inre krafter eller till någon högre verld än jorden, men för våra yttre sinnen framställer han lysande taflor. Han förer oss på tinnarne af fåfängans tempel, och lofvar oss att genom en glittrande yta blifva prisade och afundade af våra likar; eller han lofvar oss att få ega hela jordens rikedomar, och derigenom blifva så mäktige, att ingen annan menniska skall kunna öfvervinna oss, eller hindra oss att utföra vår vilje; eller vill han inbilla oss att vi skola kunna njuta af allt hvad dessa rikedomar kunna förskaffa oss. Han säger oss icke, att det ej finnes någon jordisk njutning som mättar våra begär, utan att på samma gång ingifva oss leda, utan vi tro att det endast är för det att vi ännu icke fått tillräckligt, som njutningen icke gör oss lyckliga. Vi vilja gå längre, vi hasta framåt, alltmera besinningslösa, och sky icke mera något medel för att hinna det mål, der vi tro lyckan stå väntande på oss. Vi förtrampa allt, som står oss i vägen, och vi hafva magt dertill, men den jordiska lyckan är en hednisk gudinna, som hånleende höjer sina vingar, och flyr