Gotlands läns nya tidning – 27 december 1861, sida 2

friborna folket segerrikt mot en en bonde fran Ängelbos gäård mar den dierfwe anföraren i slaget och det är här slutligen, fom i sednare tider en af swensla kyrkans mest framstaende och ädla män, Jjraål Kolmodin, lefwat och werkat. . Bon star — tån man säga — sasom ett skönt monument öfwer graflagd storhet, den gamla wackra kyrkan i Lärbro. Hon star sasom ett wittne för lefwande och kommande slägter att det ej är en ditt allt det stöna och underbara, sönt bäfdaforskären, konsinären och stalden förälja om en längesen förgangen tid. I det inre är fyrtan stor, hög och i den renasle förtsbagsfil. Altarstapet är till manga delar få lika med det i Gammefgarn, att jog nära nog är böjd att tro detta atminstone delwis wåra en Copia af det förra. Som det förra derjemte är langt bättre bade utfördt och bibehallet, sa inför jag här kortligen en beskrifning öfwer detsamma. ö Altarstap, hwilka under den katholska medeltiden ofta plägade uppställas i kyrkorna sasom prydnad, besta af trenne afdelningar. Den mellersta (det egentliga skapet) och sidvafdelningarna, dörrar na, hwilka alltid äro lika djupa som den mellersta afdelningen men endast hälften sa breda, hwadan man, då dörrarna äro upps slagna på wid gafwel, fer en bredare fördjupning i midten och twenne smalare pa sidorna. Uti dessa fördjupningar äro antingen framställda hela bibliska scener, ej i malning utan i bildhuggeri, och) oftast med helt och hallet fristaende figurer sturna af hela träd: stycken, eller oc är hwar och en afdelning genom pelare och hwalfs bagar afdelad i manga smärre nischer, i hwilla sta uppställda ens samma Lildstoder of helgon eller den heliga historiens män. Af detta sednare slag är altarskapet i Gammelgarn. Hela bakgrunden är pa detta, sasom pa nästan alla, förgyld. Nederst bildar ett yt terst fint trädsnideri likasom en ram. Deröfwer lyfta fig på fmärta pelare, försedda med de finaste fotställningar och kapitäler, femton götista hwalfbagar af den renaste form och prydda med wackra ornamenter. J det mellersta och högsta fältet fer man den Fors fästes bild och de twenne qwinnorna. Och sedan sta aå bada sidor i nischerna under hwalfbagarna uppradade fjorton apostlar och helgon i gyllene skrudar, med allwarliga, rena anletsdrag och langa, lodiga stägg. Mantlarna äro pa alla figurerna olika dras perade, men alla mästerligt tecknade och skurna. De djupa wecken falla enkelt och okonstladt ned och ge at figurerna ett allwarligt, nästan heligt uttryck. Öfwer hwarje nisch höja sig flera än smärre hwalfbagar pa ytterst fina pelare, hwarjemte en prydligt arbetad pinakel uppstiger öfwer hwarje pelare i den nedersta raden samt sliljer de högsta och finaste pelargrupperna fran hwarandra. Anblicken af dessa sexton allwarliga figurer, bjert framstaende på den klara guldgrunden, och Frälsarens bild högst på korset i midten maste, da alla zirater woro oskadade, hafwa warit högt praktfull och på samma gång wänligt tilldragande. Lyftad af fans tasien tyckte sig förwisso den fromme katoliken skada framför sig alla himmelrikets portar öppnade, han sag ju den gyllene Elarheten derinne och i hwarje bort stod en af de salige Guds män med kalkar, heliga skrifter och palmer i fina händer och winkade honom in, att fönna de försonades salighet, och att skada Guds herrlighet, der lärarena stola lysa fom bimmelens slen, och de fom manga underwisa till rättfärdighet sasom stjernor i ewighet. (Daniel 12: 3.) Det stönaste af kyrkans yttre är onekligen tornet, hvilket torde wara det enda sitt slag i Swerige. Sjelfwa stentornet är ättakamtigt oc) i tvenne afdelningar. Den nedersta är upptill prydd med en krans af atta spetsgaflar, paminnande om spetsarne i en furstekrona. Mellan spetsgaflarne höja fig smatorn af finhuggen kalksten, under hwilka wattenrännorna i form af milda djur-hufwuden framspringa. Denna anordning med en frans of gafvelspetsar har fordom warit anwänd pa den bland annat för fin attas kantiga form märkwärdiga Helge-Ands-kyrfan i Wisby, men der sasom sjelfwa kyrkwäggarnas afflutning och prydnad upptill. Li faledes på for-rundelen af domkyrkan i Lund samt pa flera kyrkor fran samma tid i Rhenländerna. Sjelfwa spiran är inat bruten och i den wackraste harmoni med tornets öfriga proportioner. J sednare tider äro klumpiga sträfpelare af stora ohuggna stenblock uppresta wid tornets hörn, för att motsta den tryckning, fom half wet inuti förorsakar på wäggarna. J de talrika remnorna på dessa sträfpelare ba en mängd buskar och smärre träd rotat fig, bwilka ej ringa bidraga att gifwa det hela en aldrig och pittoresk karakter. Omkring 20 a 30 steg till wenster från kyrkan ftar ett fär slildt, lägre torn. Dylika torn har jag äfven funnit mid Game melgarns och Gothems kyrkor. De kallas af allmogen faftaler, hwilket ord är en förwrängning af kasteller. Dessa torn hafwa ocffa, att döma af hela deras byggnad och anordning, tydligen mar vit ämnade att utgöra ett förswar wid plötsliga anfall, bwilka ingalunda woro owanliga i de tider, da sjöröfware fran Estland och Karelen swärmade kring Cstersjöns kuster. Jngangarna, belägna på den sida, fom wetter at kyrkan till, hafwa warit wäl befästade. Desen:om äro tornen på norra, westra och södra sidorna försedda med smala stottgluggar för bagstyttar samt med wäktargangar i de tjocka murarna. Gammelgarns kastell är numera i rniner, Gothems fran ofwan till nedan remnadt, men Lärbros mäl bibehallet, försedt med spira och begagnadt iill klockstapel. Det attakantiga hwalf of kyrkan, fom inneflutes af tornmmus rarna, är nuförtiden begagnadt till — magasin. Främlingen, fom ger fig tid att klättra upp i det fönster, fom till detta magasin infläpper dagern, stall på en af de sma malade glasrutorna, som i detsamma äro inpaszade, kunna läsa Frack Kolmodins namn. Denne man war fran 1692 till 1709 Gotlands superintendent, bade haft till en af fina närmaste företrädare den bekante pfjalms sangaren Haqwin Spegel och är sjelf bekant sasom författare till flera fröna psalmer, sasom n:o 147 och 191 i Swenska plalmbos ken. Det wackra Lärbro, hand probendepaftorat, war honom fynnerligen kärt, och spatserande öfwer skogar och gröna ängar ned till Hangers fälla wid Gamv3 ödekyrka skall han hafwa diktat den stöna midsommars psalmen: Den blomstertid nu kommer Med luft och fägring stor .. . I dag, sjelfwa midsommaraftonen, besökte jag bittida på mors gonen stället, der den friska och rika fällan ännu framflödar. Plats fet, som en ädel man älskat, och der han kanske haft fina ljufwa ste stunder, fan ingen utan en kånsla af wördnad nalkas. Jag mill ej mala omgifningens ansprakslösa skönhet. Det finnes öfwerallt i wart wackra land swala skogar, gröna ängar, blommor och fogelfång. Det beror på hvars och end hiertelag, om han wid asynen af detta fan tänka pa Guds nad och kärlek samt utbrista: ( bare 33::: 3 R.