Gotlands läns nya tidning – 27 december 1861, sida 1

nöje och oro, uppmuntrar alla goda medborgare, rättar de felande och sömnaktiga, skrämmer slälmarne, hägnar förnuft, seder, lag och frihet samt upplyser alla. Der före böra ock alla goda och kristligt upplysta fambhälldmedlemmar samwetsgrannt och mydet flitigare begagna fig af denna rätt och frihet att med lugn och wärdighet yttra fina tankar och Landets önskningar till sanningens wärn, till inbördes upplysning och nyttiga förbättringars spridande. — OM, hwad på of anfommer, fall Nedattionen ide underlåta, att, efter wåra krafter, härtill biz draga, både genom att anföra det hufwudsalligaste af de utrikes händelserna, isynnerhet närmare följa de wig: tigaste tilloragelferna inom Fäderneslandet, och först och fift meddela allt sådant fom fan bidraga till fänne: dom af Gotlands egna förhållanden, i närmarande och förra tider; samt derwid, med liflig aktning för mörds nadswärda embetsmyndigheter och enskildtes lugn, beffedligt men fritt yttra wåra tankar i allmänna angelägens heter utan afseende på illwiljans Hot, de högmögendes fmå tycken, kotteriernas inskränkta åsigter eller de föms niges beqwämlighet. Att befordra fundt förnuft, foll upplysning, allmän frihet och en werksam fosterländst medborgaranda inom Gotland skall wara wårt ständiga sträfwande. Och härmed få wi, under lifligaste förhoppningar om framtida lycka för Fädernesland och Fofter-ö, inues sluta oss i wåra gunstiga Läsares öfwerseende och godhet, samt hjertligen tillönska alla ett godt, nytt år! — Biskop OC. E. Hallström är efter lång svaghet och många lidanden gången till den eviga hvilan: frid med hans stoft! Han var såsom riksombud en betydande offentlig man; och hela Sverige skall villigt erkänna hans förstånds klarhet, hans lärdom och djupet af hans fosterländska allvar, som frimodigt och strängt aktade på Landets lag, folkets sanna frihet och väl samt ett förståndigt användande af dess skattebidrag, ty ban var i grunden en uppriktig folkvän; och i samma hufvudriktning verkade han ock här ibland oss. Derföre skall nu på hans stoft ingen Gotlänning glömma Biskop Hallströms verksamhet härstädes, hans hedersamhet i sitt hus och hans omsorg om domkyrkan och stora frikostighet mot vår studerande ungdom och de fattiga. Men äfven denna kraftiga ande skulle slutligen mattas; hvarvid han dock visade sista glimten af sitt förstånds klarhet, då han med detsamma nedlade biskops-stafven och sökte det enskildta lugnet. Det var neml. hos honom ett gammalt beslut, att icke blifva gubbe i sitt embete; och härtill bidrog ock årens tyngd samt dermed sinnets tyngd och ömtålighet, som ej mer kunde mildras af den ailmänna vördnad och hjertlighet, som den gamle kanske saknat, men som ingen i grunden här nånsin nekat hans egenskaper, hans ålder och hans ställning. Vi påminna oss härvid med nöje den hyllning, som ej längesedan af Gotländska stämmor egnades honom vid hans hem på andra sidan hafvet, och hvilken af honom emottogs med djup rörelse. Frid med hans stoft! — Prest-Sällskapet hade den 19 d:s sitt vanliga möte, då, efter ett inledningstal af H. H. Biskopen om sednaste Bibel-öfversättnings-förslag, tiden för nästa möte bestämdes till någon dag i nästk. Februari. Derefter talades om understöd för en behöfvande sjuk inom Stiftet. Sedan förklarades förra Sällskapet V. D. M. vara sammanslaget med Prest-Sällskapet och att med dess boksamling till medelpunkt ett Prest-Sällskapets LäseSällskap skulle bildas. Härefter framställdes såsom de egentliga samtals-ämnena för aftonen: Kyrkotukten och Folkskolan. Detta sednare ämne, med särskildt afseende på religions-läsningen, gaf anledning till flera lärorika anföranden af ganska många mötets medlemmar. Bland annat talades der om gjorda försök (i Sanda och Barlingbo) att indela Folkskolebarnens läsning på annat sätt, eller sålunda, att de äldre barnen läsa två dagar och de mindre tre dagar i veckan, hvarigenom man till en stor del kunde umhära monitör-systemet, som visserligen också blott är en nödhjelp. Man anmärkte, att denna nya anordning, som också är ganska lämplig och naturlig för allmogens barn, hvilkas krafter tidigt behöfvas vid åkerbruket och hushållningen, dock komme att ännu hårdare anlita lärarens krafter. Med klara ord 3 a . 4 e — 2 A. — 2