Gotlands läns nya tidning – 20 december 1861, sida 1

Wisby den 20 Decenber. Socker och Sirap af hwit-betor. Sött och godt är ett wanligt uttryck af barn; men äfwen gammalt folf tycker om fött, och man säger detsamma om hela folk samt att wi Nordboar isynnerhet äro begifna derpå. Och detta är ocksa sant; ty, i stället för att som i gamla dagar nöja oss med hwad jorden och fisket gifwer, då bonden här blott köpte salt och jern samt kanske dertill en aln tobak, betala wi nu årligen ofantliga penningesummor till utlänningen för allehanda mest onödigt kram, men isynnerhet för socker och sirap. För dessa sednare waror endast utbetalar Swerige, som man lallar ett fattigt land, årligen åtta millioner Riksdaler, och ensamt Här på Gotland utgifwa wi derför omkring trehundrade tusen Riksdaler, hwilken summa är nästan dubbelt få stor fom hela war årliga fronos skatt: det är ju förfärligt hwad denna wår barnslighet för det som är sött och godt är oss dyr! Men, bra eller illa, är det en känd sal, att det är så; och det wore wäl lyckligt om denna få stora penningefumma, fom wi för sötsaker af den Swenska jorden arligen utbetala till utlänningen, kunde något förminskas eller helt och hallet förswinna? Ocksa hafwa Gotlands förståndige hushållare och jordbrukare länge och allwarligt tänkt på detta förhållande; och nyligen har wart K. Hush. Sällskap och flera ens skildte åkerbrukare wändt tankarne ditat. — Också är det härwid få lyckligt, att fodret fan beredas ide blott af sockerröret, fom wäxer uti Amerika eller Jndien (och derföre blir oss få dyrt), utan lila bra of Hwit-betor, hwilla trifwas alldeles förträffligt just här på Gotland, både på ny och gammal jord, hwilken, enligt intyg af äterbrutstärde temifter, är särdeles lämplig för hwitbetan, som här gifwer ganska rikligt sockerämne. Derföre har och K. Hush. Sällskapet härstädes uppmuntrat Bivitbetdimdeln och a Makstuaan för 25 Ore.