Gotlands läns nya tidning – 13 december 1861, sida 1

Wisby den 13 December. Ljuset låter wänta på sig. Solen har nu snart alldeles wändt sig ifrån oss, af strandtalgen har ej ännu något kommit oss till godo och höfaren är också lika förfärligt dyr med fjus-bitarne fom bonden med fina wedpinnar; få att mi nu ha god tid att under fulla 17 timmar af dygnet begrunda wårt öde här wi fitta i mörko lande, leka kurra gömma, fundera på gaslysning, kalkylera öfwer allehanda elettriskt ljus eller norrskenet och Hoppas på ljuset i allmän het, fom få enwist låter wänta på fig. Man kunde fans nerligen få lust att liksom björnen gå utt ide, för att der i en trygg dwala från Now. till April afwakta en ljusare Årstid. Ty, gå wi för omwexlings skull utom hus efter den korta dagens slut, få ha mi oc bara skymning eller mörker eller blott polis-månffen, hwilket endast kastar ett hemskt och willande sken öfwer wåra swarta ruiner; och ide mycken rättledning ha mi af wår gatu-upplysning, fom i alla fall kunde wara bra nog, bara wi ej fått löfte och således också hopp om att snart få en högst nödig förökning i den wägen. Wi trodde nemligen, att radstubeslutet för en tiv wecfor sen om ytterligare tio gatu-lyftors uppsättande snart skulle ställas i werket; helst wi hört, att fjelf wa lyktorna redan för längesedan äro bade inköpta och lyckligen hitkomna och att det då endast berodt på wederbörande att bestämma ställena, hwarest de skulle uppsättas. Men, som sagdt är, ljuset later wänta på sig! — Dock, om wederbörande kunde föreställa sig hwad wi beskedliga, skattdragande och ljuslystne medborgare qwäljas och lida i detta egyptiska mörker, huru wi något hwar ofta ränna hufwudet i wäggen (då wi mig serligen, fast med stor smärta, dock få fe ljuset lysa för ögonen), om de förmådde fatta hur förskräckt för ffälmar man med fin lilla börs i fickan trefwar fig fram i dunklet och hwilka rysliga misstag, fom nu till och med oftare än wanligt, ske i skumrasket, — ja, det är sannerligen himmelskriande —, så skulle de nog, för att nu tala allwarsamt, stundom ej så alldeles förakta eller förnämt sätta sig öfwer publiciteten, liksom wi ännu lefde på 1200-talet, utan Helt enkelt lyssna till allmän hetens wilja och werlligen rätta fig derefter, då den är bade billig och laglig samt offentligen yttras på ett beffedligt och städadt sätt. Detta skulle wäcka mycket större förtroende mellan styrandt och de styrda än som nu