Gotlands läns nya tidning – 6 december 1861, sida 2

Förtro det at din hustru. (En rigtig hwardagshistoria). (Forts. och slut fr. föreg. N:o). Men något måste ske. Sjukdomen är i antågande och mitt recept bör atminstone bryta det första anfallet. Jag har äfwen en annan utsigt, fom just faller mig iu. Wi kunna flytta till min mor, som alltid har önskat att wi matte stanna hos henne. Wi komma då ut med hälften af hwad hushallet kostar oss. Syster Anna gifwa mi någon ersättning för det att hon tager de bada barnen till fig. Och, da jag ej har nagot hushall att styra om, fa hjelper jag till i boden, hwarmed wi kunna inbespara en förfte bofhållare. Augufta, du är inte rigtigt klok. IJo säkert, Kasper, fullkomligt klok; och du skall blifwa öfwertygad derom innan du bliv ett ar äldre, om du låter mig rå da. Hwarföre stall du utgifwa lön för ett arbete, fom jag fan lika sa wäl uträtta. Sätt mig i Möllers ställe och du har en är lig besparing af 1,000 r:dr. Det är ej att tänka på, bästa du. Wi måste ännu dröja något. Men mi måfte tänka derpå och wi fa ej dröja längre, fa rade den lilla frun med bestämdhet. Med att göra hwad fom är rätt far man aldrig dröja. Skall ej min plan sätta oss i fäkerhet 2 Wiferligen, men — — Så låt oss handla efter den och ej afhalla oss af några men. Eller, hon jag på honom nagot tweksamt, will du kanske först tala med herr Loman? Till häcklefjell med din herr Loman! ropade Kasparson. MNätt sa! och da wi ej wilja hafwa hans hjelp, få wilja wi hjelpå oss sjelfwa. Jag har alltid hört sägas att sjelfhjelp är den bästa och tillförlitligaste hjelpen. Wi funna tala öppet med hvarandra