Gotlands läns nya tidning – 21 november 1861, sida 2

Jag måste ffaffa mig större kapital, fade han för fig fielf, roch det fan jag få genom att afociera mig med nagon. Kom pagnisrörelfe är wisserligen ide i min smak, ty det är alltid swart att bringa twa hufwuden under en hatt, och far man sedan med en slälm att skaffa, få bär det rigtigt åt Helsingland. Men jag inser ej bur jag skall på annat fött komma ur knipan. Mitt eget kapital räcker ej till för omfanget af mina affärer; det behöfs fåledes mer, och Loman, fom gerna ginge inpå min plan, säger, att han fan förfoga öfwer 12,000 R:dr. Mannen behagar mig wäl inte rigtigt, ty han har alltför stor lust för att roa fig; men jag behöfwer ju endast hang penningar och ej hans biträde i af färerna; han fan derföre, om han will, blifwa min kompagnon i tysthet. Jag mill ännu i afton besöka honom och tala med honom om saken. Om ban fan fätta in 12,000 R:dr i rörelsen, fa lå ter allt arrangera fig. Kasparson umgicks hela dagen med defa tankar, tills han om aftonen stängde boden och gid hem. Sedan han dvudit the, tac gade han fig i ordning att gå ut. DÅ ban tog öfwerrocken från spiken, tycktes en röst hwiska i hans öra: Anförtro saken åt din hustru. Tala med henne om den. Men han wisade med owilja den tanken ifran fig och padrog den ena ärmen. Hmwart ärnar du dig, Kalper? frågade honom hans hustru, som fom in ifrån köket. Endaft gå ut en smula, swarade han, inom en halftimma är jag tillbaka. SHmwart ut? Säg heame allt; tala med henne om faten! hwiskade åter rösten i hans öra. Tokeri! Hwad begriper hon utaf affärer. Hon lan ändå et hielpa mig, liöd trotsigt hans swar.