går upp, med O. — öster, der hon går ned med W. —wester, o. s. w. Sedan tecknar man i mindre skala eller blott med nägra prickar hela lyrkbyn och få utdragar man derifran små kroklinier till de närmaste går: darne deromkring, hwilka betyda wägarne till barnens hem, dem man utmärker med t. ex. H., E. G. eller Högsäter, Erstad och Gunnarsbo, och siatligen till alla hemman i socknen. Så utwexer snart småningom hela focknen under barnens ögon, de käma igen sig allestädes och begripa hela saken eller hwad en karta, föreställande ett stycke land, will säga; och derföre fägnar allt detta dem oksa. Nu bör man ock upprita ortens wigtigaste sjöar, åar, skogar och bergshöjder och derwid alltid göra barnen upemärtsannna på det hall, åt hwilket wattnen falla, för att gifwa begrepp om landets olika Höjd öfwer hafwet, dalgångar, m. m., samt alltid och noggrant anteckna der befintliga forntida minnesmärken, såsom tiugshögar, domringar, ättebäckar, runstenar, m. m., Sfivere allt hwar de finnas i marken, derwid omtalande deras historiska wigt och stora wärde för orten, de händelser som timat och de utmärkta män som blifwit födra på det eller det stället. Häraf blir geografiens läsning efterlängtad och födelseorten, fom ju är få märkwärdig, allt kärare för ungdomen; och sålunda öfwerlemnar man fäfraft wårt formväfende åt allas wördnad och ständiga wård. Till de ungas fägnad och liksom för att med ett inwiga dem i forntidens hela wisdom, bör man mu få som en belöning lära de snällaste barnen att skrifwa runor, hwilket af mången änmt anfeg för mycket swårt, men wanligen är gjordt på en timma. — När då skolbarnen s fattat fin sockens geografi, weta wägen till sina hem på kartan, bör man låta dem fråga om det med fodnegränsen da är slut på werlden; nej, der utanför är det ocså skog och åkrar, der bor ocja folk, der finnas hus, gårdar, kyrkor, gamla minnesmärken och barn gå också der i skolan, m. e. o. der finnas aumm a. s. W. socknar, som heta t. ex. Hallberga, Bolunda, o. s. w., hwilkas kyrkor på kartan (i allt mindre skala) blott ute märkas med fmå fors, utan att nu widare upptaga alla hemmanen i de nya focknarna, men blott det wigtigaste och allmännaste, floder, berg, skogar och städer derstädes. Och sålunda har barnet snart fattat hela landskapets och på samma wis också efterhand de närmaste orternas och Hela Rikets geografi, hwilken det ock något, fast i början ytligt, fan begripa, emedan man wid underwisningeu utgått från barnet sjelft och det lilla enskildta och först sedan widgat begreppet till det stora och allmänneliga. Den fom i ett klart begrepp icke fattat socknen, kan ej fatta landskapet, och än mindre riket eller hela werlden! (Forts.)