22 mÖTT (Förslags-tankar till wåra Folkffole-lårare). (Forts. fr. föreg. N:o). Andtligen hägrade doc öfwer detta fjelfföraftande oc swenska folfeelände en skymt af dager: den s. k. nya skolan hade, oaktadt sina förwillelser af pojkaktighet, Tyskt fönslo-fwammel eller gudsnådlighet, den stora förtjensten att först anslå en inhemsk ton och i allt hedra det folk ländska. Snart arbetade wåra ädlaste snillen på att inom Sweriges gräns eröfra Swerige åter, pressen blef fri och efterhand follförädlande, några upplyste fofterlands-mwänner började omsidor utgifwa den förträffliga skriften Läsning för Folket och flutligen grundades folks skolan, hwilken wäl är K. Carl Johans wälsignelserikaste regerings-handling. Derefter började man och med allt mera framgång taga wara på wåra forntida minnesdmärken samt wårt folks andliga lifsyttriugar i flera af seenden, och sednaft blefwo ändtligen för modersmålet lärostolar upprättade wid wåra högskolor. — Af alla dessa sistnämnda bemödanden till utweckling af Swenskt follli, under det att wår Mana politiska ställning, en dO-Arig fred, en mildare lagstiftning och bränwinsflodens hämmande ganska mycket befordrat mår hyfsning och lycka, är dock intet af den ofantliga wigt för wår framtid som Folt-ffolan; ty det är denna fom först i stort skall, om hon rätt handhafwes, upplysa, förbättra och förädla wårt folk, hon allenast mäktar, med religion och förnuft samwerkande, låta oss känna och wärdera oss sjelfwa, wårt land, wåra seder och wårt förträffliga styrelsesätt, och sålunda med Guds hjelp grunda och utweckla en faun, wärdig och bestående folf-lycta, fom endast på detta fött fon minnas. Må man då ej mera komma fram med den gammalmodiga enfaldiga satsen, att detär far ligt att upplysa folf-maforna, att det är onödigt för bonden: att funna skrifwa, o. s. w., ty man skrattar åt dessa påståenden, wäl wetande, att hwar och en enffild eller statsmakt, som i wår tid will grunda sitt wälde på mörkret, gar under och bör göra det, samt att det ingalunda är upplysningen hos styrelsen, de lärde och några få tjenstemän fom utgör ett folks styrka; nej, det är als lenast i den stora dagern af ett Helt folls fosterländska och förnuftiga upplysning fom dess lycka uppspirar! Ders före må alla goda och förftåndiga medborgare alltmer närma fig folket, (d. w. s. of sjelfwa,) och på allt sätt och snarligen befordra dess sanna upplysning genom alla medel och Folkskolans utweckling i religiöft-fofterländfe viktning och anda. Det är ock tid på, att det Swenska follet, fom af naturen har få många förträffliga anlag, ide längre må fitta i skumrasket med afseende på de enklaste naturoch fambhälls-begrepp. Och då man mt allt tydligare inser att folket och medelklassen förr eller sednare gripa till fig regerings-matten, är det då ej fos fare att lemna den åt ett upplyft och förståndigt folk, än åt ett ofumigt och illwilligt? Derföre, J alle fo sterlandets wänner! befordren folf-undermwisningen. Utan att nu widröra de möjliga felen som äro i den uta inrättningen af Follskolan, de flera stora swårigheter fom derwid naturligtwis i början maste hafwa uppstått, allmogens ännu fortfarande obekantskap med densamma, lärarnes bråstörtade tillsättning och dessas och ungdomens alltför stora belastande med utanlexor i katechesen och bibliffan, o. s. w., samt gerna medgifwande, att alla läroämnen i Follskolan äro ganska wigtiga och religions läsningen främst, så wilja wi nu här blott tala om twenne af dem, neml. Geografien och Historien, hwilla, rätt lästa, jemte sedlig uppfostran, funna blifwa de fa staste grundwalarne för en religtöft-fofterländff folkbildning.