Dröm på en Söndagsmorgon. (Efter Engelstan öfwers. för Götheborgs Handelstidning). (Slut fr. föreg. N:o). Sedan jag nu blifvit mera wan att uppfatta de låga och ofta afbrutna ljuden, sökte jag, under litanians uppläsning, följa nogare med flera af de här församlade kristnas känsloyttringar; men, under det jag lyssnade med förhoppningsfull wäntan, inträffade tywärr alltemellanat en hastig och fullkomlig tystnad, berwittnande att de bedjandes tankar woro på annat hall upptagne och att äfwen de, som förut synts allwarliga i sin andakt, tröttnat och förstummats lika med mängden. Du är förwanad öfver hwad du redan finner, sade engeln, men jag will wisa dig än större styggelse; bemärk huru den Allsmägtige oh Allgode dagligen förnärmad. Lyssna noga, ffall du förnimma alla dessas tankar och derigenom göra Dig en swag bild af den tålmodighet Herren bewisar dem, fom wäl nal kas honom med fina läppar, men hwilkas hjertan äro långt i från honom. Sa fort engeln slutat tala, döfwades mitt öra af ett buller, ett wäsen fom redan på ett allmänt möte för werldsliga ongelägenheter hade warit otillständigt, men fom här i Guds heliga boning war lika fasawäckande som wanhelgande. Ansigtena buro samma allwarliga uttryck fom förut, läpparne rörde fig under bör neordens uttalande, men sinnena, tankarna woro fästade wid merlden och dess förhallanden. En qwinna, fom öfwer fin bönebok kastade en blid på nästa bänk, dit en mor med fina döttrar nu bullersamt ingick, utbrast: buvu oskickigt sent den mrs Stark alltid kommer, hwilket daligt exempel bon ger fina barn; Gud mare lofwad, denna fynd fan