ma att jag är wid hans fida. Manga minuter förflöto innan nagon af dem åter fom i den sinnets jemnwigt och allwar, fom stundens högtidlighet fordrade. Allteftersom gudstjensten fortgick mattades församlingens uppe märksamhet, hwaremot larmet af de tänkta werldsliga sysslanderne tillwäxte. En äldre man författade ett bref fom han ämnade af sända; han ändrade uttrycken, afrundade perioderne utan all trocksamhet eller erinran om det heliga rum der han nu war. En annan återkallade i minnet ett langt samtal, som han föregående aftonen haft med en wän och tyckte sig nu hafwa kunnat anföra mänga flera och bättre ffäl för fin mening än han då gjort. Nå gra unga flickor erinrade fig hwad de nyligen talat med fina fäftmän; andra tilldragelserne på det dansnöje de senast bewistat. Omtänksamma husmödrar utkastade planer till minskande af hus hallets utgifter eller utdelade förhallningsorder åt sina tjenare, andra utslätade wecken på fina fläder eller afgjorde hwillen garnering woro den mest passande till deras mössor. Pa mig, fom war medweten af engelns närwaro och af de anteckningar han gjorde, åftadfom detta gudstjenstens wanhelgande ett fasansfullt intryck. Jag hade welat gifva allt för att kunna rycka upp de församlade och i dem ingjuta en fann känsla af hwad de bade för händer. Till min innerliga glädje förmärkte jag att mer än en kärleksfull warning gafs at de mera ofrivilligt felande. Genom en mifnöjd blid eller genom ett fakta fläftande med wingarne, liksom wille engeln lemna ett så ohelgadt rum, blefvo manga förströdda sinnen ater samlade, ehuru de ide anade hmwarifran den kraft kom, som ater lifwade andaktens slocknande gnista. Angrens tarar gjötos, manget hjerta sammanpressades af sjelfföre braelje och, under känsla af sin owärdighet, lofwade mången den Allsmägtige för Hans mildhet och skonsamhet. Jag hoppades och tyckte mig äfwen märka att sinnena blefwo mera allwarligt stämda