Gotlands läns nya tidning – 31 oktober 1861, sida 3

Hvarjehanda. — Kitt för IIästhofrar. I en berättelse från Belgien omtalas ett medel, som Professor Defays uppfunnit för igenfyllande af tillfälliga skador på Ilästens hof, hvilka ganska ofta uppkomma. Det består i en blandning af två delar guttapercha och en del ammoniak-gummi. Guttaperchan uppmjukas i varmt vatten och skäres i stycken af en nöts storlek. Man blandar dessa stycken med hälften af deras vigt sönderstött ammoniak-gummi och smälter blandningen vid sakta eld i en förtennt jerngryta under ständig omröring, tills massan är likartad och fått ett chokoladlikt utseende. Då man skall begagna denna, smältes den åter i samma gryta, och efter att hafva rensat hofven fullkomligt, så att den är alldeles torr och fri för feta artiklar, öfversmörjes den med blandningen, såsom glasmästaren begagnar kittet. Arbetet underlättas genom att värma knifsbladet, som man härtill använder. Denna blandning blir lika fast som hofven, så att man kan slå söm deri; den fäster sig lätt vid hofven och bildar ett helt med den, samt är oupplöslig i vatten. Dessa egenskaper uppmana tillräckligt hästägare att göra försök med denna blandning, som kostar obety dligt. — Olika helsninyssätt. Svensken säger: Hur står det till? Dansken: Hur har ni det i dag? Tysken: Hur går det? Holländaren: Hur far ni? Engelsmannen: Hur gör ni? Spanjoren: Hur står ni? Fransmannen: Hur bär ni er? Böhmaren: Hur har ni er? Chinesen: Har ni ätit ert ris? Egyptiern: Hur svettas ni (en torr hud anses såsom ett säkert tecken till en dödlig feber). Kalmuckerna gnida till helsning ifrigt sina resp. näsor mot hvarandra. Ayreis blåsa hvarandra i örat under det de stryka sig inbördes med flata handen på magen. Patrasöboerna frottera sig i ansigtet med dens fot, på hvilken de vilja helsa. — Robert af Normandie, Wilhelm, eröfrarens Son, blef i en slagtning s sårad af en förgiftad pil, och läkaren förklarade att han endast kunde räddas, om någon ville suga giftet ur honom. Han sade då: Så låt mig då dö, ty jag är hvarken så orättvis eller så grym, att vilja en annan skall dö för min skull. Men hans maka begagnade sig af hans slummer, sög giftet ur såret och dog i sin räddade makes armar. — En dame, som var mycket svag för det andra könet, förebrådde sin bror för det han ruinerade sig på spel. — När vill du sluta att spela? frågade hon. — När du slutar att älska, svarade han. — Ah, olycklige, du tänker således att spela så länge du lefver! fn —