Gotlands läns nya tidning – 31 oktober 1861, sida 2

Hastigt fattades jag af en känsla som om ett heligt wäsen nalkades mig, och en röst af outsäglig ljufbet tilltalade mig: Död lige, du fom genom Guds barmhertighet fatt återwända från grafwens rand, stanna innan du åter beträder Herrans helgedom, be tänk huru ofta du har ohelgat Herrans gudstjenst genom mans wördnad eller ouppmärksamhet, fom i Hans ögon är lika brottslig; befinna wäl huru stor förman, huru rik wälsignelse Herren före unnar i den allmänna gudstjensten, i församlingens förenade böner och ukallan, på det du icke anyo må missbruka Hans godhet och langmodighets rikedom och derigenom nästan twinga Honom att för alltid beröfwa dig hwad du hittills få litet wärderat. Seende mina nedslagna ögon oh Huru, i medwetande af min brottslighet, blygselns rodnad färgade mina finder, fortfor det heliga wäsendet i en mild ton: Jag är en af de englar, fom stola upphemta de heligas böner och binda dem till en frans, hwars ljufwa wällukt sasom en rökelse uppstiger till den Allsmäktiges thron. Följ mig, skall du, till din warning, fa urskilja halten af de böner fom i templet nu uppsändas och förnimma huru få de werkligt sanna och uppriktiga i sjelfwa werket äro, men huru twärtom de flesta äro antingen swaga eller rent af owärdiga den, till hwilken de ställas. När han slutat tyckte jag mig fortfarande wara wid engelns sida, men inuti kyrkan pa en plats, derifran jag kunde tydligen öfwerstada hela byggnaden. Märk nu, sade engeln, att de böner som komma från hjertat och hwilka ensamt kunna uppstiga till höjden, skola af dig höras såsom högt uttalade. De blifva mer eller mindre för nimbara för dig allt efter det allwar, hwarmed de framföras, men när de bedjandes tankar äro förströdde, wandra omkring, skall ljudet förswagas eller helt och hället Upphöra.