Gotlands läns nya tidning – 10 oktober 1861, sida 2

—— ————. c— q—— — — — h— ——— Då han stod i dessa betraktelser, kom en jungfru lätt som en hind ner för trappan, han sansade sig och frågade: är patron hemma? — Ilvilken patron? Borkman, grosshandlaren? jo visst är han det, vill du honom något? — Ja, jag vill tala vid honom. — Ja så, ja gå in på kontoret, det är andra dörren — och så sprang hon sin väg. Den hederlige Gustaf (ty läsaren känner nog igen honom) gick efter anvisning och trädde in på kontoret. Han fann der många pulpeter och vid en af dem en fet rödmasig herre, med glasögon; han hade nägra drag, som aflägset påminde om Ludvig. — Ar det patron Borkman? — Jaha! hvad vill du här? vi köpa inga klockor — blef svaret, utan att den talande såg på sitt främmande. — Jag skulle fråga, sade dahlkarlen, om patron känner igen mig? — Hvad då, yttrade den vålmående herrn och gick honom närmare, hm, jag tror förbanna mej att det är du Gustaf — nåh, hur lefver verlden med dig? — kom så gå vi in hit, skyndade han att säga och öppnade en dörr till ett närbeläget rum. — IIm, hvad gör du i Stockholm, började grosshandlaren, du har kommit hit för att sälja klockor, den handeln går inte, det är sådant fusk de der bonduren. Vill du mig någonting? Gustaf betraktade länge sin bror sillatigande, der låg kärlek, men på samma gång medömkan i denna blick, i hvilken han häftade på sin rika bror.