Gotlands läns nya tidning – 10 oktober 1861, sida 2

— Jo ser du, jag ville se dig, och se huru du hade det — blef ändtligen svaret. — Jo — jaså, jo ser du, jag har det Gudskelof rätt bra; det är rätt vackra rum derofvanpå, men förbannat dyrt är det, men hustru min vill så ha det, och så se vi folk; vi skola just i dag ha middag för en hop af mina närmare vänner, presidenten K., kammar-rådet M. — General von P. har lofvat komma och öfversten von R. utom en hop majorer och assessorer och sådant der hvardagsfolk, som gå här ut och in som barn i huset. — Du är således rik och lycklig, käre Ludvig, sade Gustaf. — Åh ja, jag kan inte klaga, Gudskelof, genom flit och omtanka har jag arbetat opp min lilla förmögenhet, så att jag kan säga att jag är oberoende. — Nåh, du är gift, jag har aldrig sett din hustru. — Min hustru, jaså ja, ser du i dag har hon något bråttom så att — med ett ord, kom hit en annan gång, hm — hm, du skall visst få se min hustru. — Har du barn? — Ja Gudbevars, en liten flicka, men — åh ja, ser du, flickan är intet rigtigt frisk — hon är växt sned; min vän Lifmedikus L. säger väl att det växer bort med tiden, men det är fruntimmernas skull — nåh är du gift? — Ja serra don och har en liten rödblommig och snäller gumma, svarade Gustaf och skrattade, och en flicka, som är stark som en björnunge och röd