Gotlands läns nya tidning – 12 september 1861, sida 3

Madamen gick in till sina barn; men gubben Sigurd satt ännu en stund derute; ändtligen steg han opp och såg med allvarsam uppsyn opp mot himlen: Herre, förlåt mig att jag knotade, sade han plötsligt, och lär mig älska som denna stackars mor älskar, utan att fordra tack. Fy fn Sigurd, mumlade han vid sig sjelf, då han lunkade in, den gången var du fåfäng och egenkär. (Forts.)