Gotlands läns nya tidning – 5 september 1861, sida 2

Familjen i Gåsgränd. En berättelse af Onkel Adam. (Forts. fr. föreg. N:o). — Generalen blef uppmuntrad och fortfor med ett sjelfförnöjdt smålöje — han var ingen dansmästare den tiden heller, men, tillade han — karlen gjorde sin pligt, intet mer och intet mindre, och fick, om jag inte misstar mig, en medalj. — Jo, han bär medalj. — Ja visst, den skaffade jag honom — han har således medaljpension och bör genom arbete försörja sig — hm — han vill tigga! — Det förstås, hvad annat. — Hör på, tag fram en riksdaler ur lådan der, och gif honom; men säg honom att jag väl mins honom och har derför skaffat honom medalj — att jag inte vidare kan och att jag inte lägger hyende under lättjan. Betjenten gick med två tjugufyraskillingar i handen ut; men på vägen hittade den ena ner i västfickan, och då han öppnade dörren för Sigurd hade han således blott en qvar. Den gamle knckten ville tränga sig in; ty han antog som säkert att han fick audiens; men en väldig puff för bröstet bevisade att detta ej så alldeles var fallet. — Vet du inte skäms gubblymmel, tror du att du får klifva in ,utan sans facon, se här har du pengar och helsning, att generalen väl känner dig och mins dig och har skaffat dig medalj och inte vidare vill dras med latpack, som hänger på.