Gotlands läns nya tidning – 29 augusti 1861, sida 3

— Jag ber att få tala vid nådig generalen, och jag skall bestämdt tala vid honom. — Det var kuriöst! hvad vill du? — Det skall jag säga honom sjelf. — Jaså du är stursk du, har du tjent under generalen? — Nej, men jag har tjent generalen, blef svaret. Betjenten gick in. Derinne var en stor vidlyftig hvilstol framdragen midt på den veluterade mattan; en spenslig man, som nästan tycktes vara gubbe, satt i hvilstolen och läste tidningarne, ett par askar och en bricka med kaffe och tillbehör stod bredvid. — Herr General! Den spenslige mannen såg upp och fistade sina uttryckslösa ögon på betjenten. — Hvem är der? — Det är en gammal soldat och en pojke derute, som nödvändigt vill tala vid nådig generaln. — Hm! inte har jag krafter att gå ut till dem; säg till honom att han går sin väg. — Men han säger att han inte tjent under, utan helt enkelt tjenat herr generaln. — Det var en kuriös karl! hör på, är det inte tid för mig att ta in den röda mixturen? — Jo, herr general. — Nåh, så gif mig då! tycker ni att jag skall komma ihåg hvarenda intagning; — hur dags kommer doktor K.? — Jo, klockan elfva ungefär, sa han. Men han måste förut ut på ladugårdslandet, der ä så