Gotlands läns nya tidning – 29 augusti 1861, sida 3

många fattiga — och fattigpraktik sköter han emellan klockan sex och tio, sa hans betjent. — Fattigpraktik! och derför skall hederligt folk sväfva i en enquietude; det var en betänklig hosta jag hade i natt, du såg ju blod på näsduken, det är bestämdt en åder sönder i bröstet. — Kan du ej bli af med karlen, så fråga hvad han heter. Betjenten gick åter ut, gläntade på dörrn och sade: generalen frågar hvad du heter för slag. — Petter Sigurd, helsa generalen från Petter Sigurd, och som räddade honom ur ryssa-klor, hvar vet han bäst sjelf, yttrade gubben, full af hopp och förtröstan. — Han heter Petter Sigurd, och säger att han räddat generalen ur ryssarnes klor. — Petter Sigurd! Petter Sigurd! ja så, nu kommer jag ihåg honom, en lång och rask karl. — Åh ja, lång är han, men inte just så rask, han går på träben. — Han duger således inte i batalj, småskrattade generalen, som gerna ville lysa till och med för hetjeningen; det var nemligen en aning om intelligensens allmakt, som kom honom att vara snillrik ibland. Ila ha, hi hi, skrattade betjenten i mjugg, liksom han omöjligen kunnat qväfva sitt löje öfver sin herres qvickhet. (Forts.)