Gotlands läns nya tidning – 29 augusti 1861, sida 2

detta drag af natursann godmodighet, som finnes hos de fleste. Gustaf hade ännu detta drag och såg så godt på gamle Sigurd, att gubben blef varm om hjertat; se så pojke, yttrade derför gubben, jag skall hjelpa dig, skäms inte för dina dåliga kläder — vår Herre kan gifva dig bättre, ty du är en snäll och stark pojke. Toaletten var slutligen färdig för dem begge, och nu voro de andra barnen också vakna; Ludvig utnämndes till öfverbefälhafvare i rummet och klockan sju precist marscherade korpral Sigurd med gossen vid handen nedåt staden. — Ser du, vi skola en trappa opp — sade Sigurd åt sin protegå, när de stego ini förstugan till ett stort hus vid regeringsgatan. Ser du tocken lackerad låda det hänger på dörren, det är en breflåda, upplyste Sigurd om visitlådan, — nu skola vi ringa. Han ringde, ingen kom, han ringde om igen — ändtligen gick det innanför och dörren öppnades. — Ilvem är der? frågade en sömnig betjent, med vresig ton. — Jo — mjuka tjenare, sade korpralen, (som i parenthes sagt nog visste hur han skulle skicka sig bland folk), jag ville tala vid nådig generalen. — Hvad vill dv honom gamla nöt? — Nöt! fon skall vara nöt för dig, utfor korpraln, men hejdade sig då han kom ihåg pojken — jag är bekant med generalen. — Du? sade betjenten, ha ha ha! och stängde dörren, i det han sade: generalen är inte vaken, kom igen en annan gång.