Gotlands läns nya tidning – 29 augusti 1861, sida 2

— —H——re——— —— — rr— — —— 2—— HM. HL här på jorden, utom sin silfvermedalj, sin gamla messingsklocka och sin pipa, ensam har han varit och ensam skall han bli gubben, till dess de stoppa ner honom i Johannis och hela verlden glömt honom, då får han sällskap han också, och barnen skola en gång komma och tacka honom för sist, och för det han menat dem vil. Emedlertid rakade han sig med sin slöa knif och kammade det gr råsprängda håret i ordning. Nu väckte han Gustaf, som yrvaken och sömnig sprang upp och tog på sig kläderna; inte så Gö sta! sade gubben, vak upp pojke, du skall klä dig snyggt — se så, svärta pjextrasorna och sopa af kläderna, så att du blir snygg — men vänta, jag skall skura dig litet. Den goda korpralen verkställde sin hotelse och skur ade pojken så väldeligen, att han vardt skinande, som polerad koppar, blötte håret och kammade det åt sidan; se så, nu ser du ut som solk. Klä dig nu, mor din ä redan ute, hon smyger sig alltid så der opp ur sin vrä, utan att någon hör henne, för si hon skall städa borta hos notarien, och det är en rigtig ottefägel den gubben. — Vi ska se till om du inte är en annan karl, när du kommer hem, min gosse! men gar det dig vil, så kom ihog gamle Sigurd. Gustaf var en vacker gosse, med detta på en gäng oskyldiga och skälmaktiga i blicken, som man så ofta träffar hos fattig mans barn; råheten, sinnligheten, med ett ord samhi ällsställningen slår sedan sin smutspregel utanpå, så att vi ej se