rikes vistande, utan ock egnat svenska folket, dess lagar och konstitution en större uppmärksamhet. — Våra större officiella tidningar hafva dagligen flera spalter fyllda med utdrag ur de utländska och vi återgifva här ett och annat litet stycke, hvilket vi hoppas äfven af våra läsare skall med nöje genomses: Ur ,Ie Constitutionnel dagen efter Konungens ankomst till Frankrike: -Det är två omständigheter som vi icke få glömma när Vi i dag sysselsätta öss med konungariket Sverige, det är, att den från Frankrike härstammande dynasti, som nu regerar derstädes, har tagit sina första steg på ärans bana på franska slagfält och att Bernadottes sonson, konung Carl XV, sedan i går är Frankrikes gäst. Vi kunna för öfrigt fullkomligt obesväradt yttra oss alldeles fritt om en nation, som har i sin historia blad af odödlig ära, som har hjeltar bland sina konungar och som förstått att under de sista europeiska händelserna utmärka sin hållning genom mycken fasthet och kraft, parad med mycken moderation. De folk, hvaraf detta rike bestär, äro ännu i dag värdiga afkomlingar af dessa kraftfulla stammar, som kommo från Svarta hafvets stränder och Donaus mynning att eröfra sig ett fädernesland och som hafva slagit starka rötter i den mark der de stannat. Efter hvarannat hednisk, katholsk och protestantisk har den skandinaviska nationen aldrig varit på förfall; den har till och med, stundom genom ett öfverdrifvet nit, förstått att hälla sig fri från inflytelser, som den ansett kunna rubba dess karakter eller skada dess gamla privilegier. Och alltid har detta folk väl fullgjort sin vakt på den framskjutna förpost som den skandinaviska halfön bildar i Europas nord, skyddadt såsom det varit af sina höga berg och Nordhafvets böljor, som skölja dess båda kuster. På ett annat ställe yttrar samma tidning: Konung Carl XV, som förberedt sig till sin höga ställning genom att under ett och ett halft är vara riksföreståndare, har redan hunnit genomföra reformer, som båda godt för hans regering. Han har promulgerat lagen af den 23 Oktober om religionsfriheten. Derigenom att han högsinnadt tog initiativet hafva romersk-katholikerne fått rättighet att bygga kyrkor, inrätta skolor och att utsprida sina läror. Judarne i Sverige få nu nedsätta sig öfver allt i landet samt köpa egendom hvar de vilja. Dessa steg på framätskridandets bana äro bland mycket annat ett verk af Bernadotteska dynastien. I sina förhållanden till utlandska kabinetter hafva de svenska konungarne alltid gifvit prof på fasthet och takt. Såsom chefer för en stat af andra ordningen kunna de ej framstå såsom förkämpar och riskera sin egen säkerket för att försvara andras; men under alla tilldragelser som timat under loppet af de sista tio åren hafva de oafvändt understödt det rättas sak och hafva ej lemnat ur sigte det mål, dit det geografiska läget och deras tolks välförstådda intressen kallade dem. Ställda i norra Europa såsom ett balverk mot ryska makten vände de sig till England och Frankrike 1856 och förbundo sig genom tördrag att ej afstå något territorium till Ryssland, att icke bevilja detta land några rättigheter till fiske eller bete eller i annat hänseende samt att underrätta England och Frankrike i händelse Ryssland skulle komma med några förslager i denna riktning. Från ett sådant fördrag till en offensivallians var blott ett enda steg och detta steg skulle tagits fullt ut i händelse kriget, i stället för de allierade makternas krafter koncentrerades i ryska rikets sydliga delar, blifvit förflyttadt till de norra. Frankrike är tacksamt mot Konung Oscar för allt hvad han gjorde för framgången af dess krigiska företag den tiden och kejsarens styrelse har allt sedan ansett Sverige såsom sin allierade. Dagen efter Konungens afresa yttras bland annat: Kanune Carl den fomtanda ach Dring OLHAY hafva i