Gotlands läns nya tidning – 22 augusti 1861, sida 4

Unsändt). Våra förhoppningar! I Österhafvets famn en ö sig hvilar — Väl mycket fattig, men dock skön ändå: Ty hemmets kärleksflägtar städse ilar loenom bröst, som blott för Gotlands välgång slå. Och detta hem har sina stora minnen, Väl värdiga att hyllas af en hvar! En flägt af sällhet vidrör mina sinnen, Då tanken stadnar vid en forntid — underbar. Men framtiden är alla åldrars fröjder, Och hoppet hviskar mången ljuflig dröm Om fridfull lycka, sänd från Ilimlens höjder, Om solvarm glädje, liksom modrens kärlek öm. Vi tro och hoppas på en dag som stundar, Då Gotland återfått sin fordna magt; Då forntids storhet uti våra lundar Förenas med en framtids högre prakt. Då våra stigar blomsterströs af händer, Som plocka blommorna från vägens kant; Och fruktträd föras hit från fjerran länder, Att spridas ut i dalen som på klippans brant. Då skola inga strider Gotland fläcka Med blod, som blandas med så mången tår, — Men varma vänner upp till Ilimlen sträcka Tacksamma händer, likså länge hjertat slår. Och skön och fridfull skall då Gotlands jorden Uppblomstra genom odlarns trogna flit — Och Österhafvets perla uti Norden Ej vara mer ett hem för tvedrägt och för split. En enda religion må tanken sända Upp tilll den Gud, som gaf oss lifvet skönt! Och kan min bön till Gotlands välgång lända — Då är mitt enkla önskningsord belönt. L. N.