Familjen i Gåsgränd. En berättelse af Onkel Adam. (Forts. fr. föreg. N:o). — Åh jo han skrifver Almanackan ska Borkmanskan veta, upplyste korpralen, och derföre skall han sitta deroppe och kika efter när det blir oxmarknad i Skenninge eller pigmarknad i Westerås; men roligt skall det allt vara; vet Borkmanskan när jag låg vid Aland 1808, så var der en liten sjölöjtnant som med en ,trekantiger en mätte huru högt solen var ofvan jorden eller tog höjden och sa precist — nu är hon tolf och satte uret derefter; visst är det nyttigt ser Borkmanskan; ty himmelens här är också en Guds skapelse så väl som jag och Borkmanskan sjelf. — Ja det är väl så ja, yttrade madamen och lade händerna andäktigt tillsammans i knät — nå har Sigurd kört dem i sängs derinne, de voro väl snälla ? — Ja vaserra hvad de ligga, det är ingen frågan, när gamle Sigurd ser på dem och drar ihop ögonbrynen så våga de intet annat än lyda; men så veta de också att jag håller af de småkanaljerna, bara den som vore till någon nytta; men det säger jag, Ludvig ska madam ha i handel; men Gustaf skall bli arbetare; flickan få ta sig fram så godt hon kan; se Ludvig han kan räkna och skrifva och det säger jag rent ut, jag skall skaffa honom i boden der ner hos handels