Gotlands läns nya tidning – 15 augusti 1861, sida 3

och herrligare än hvalfvet i slottskyrkan med sina målade englar. Det var tyst deroppe i gränden, ty sorlet från den besökta norrtullsgatan susade blott i den lilla vrån der han bodde och gjorde att stillheten omkring honom märktes så mycket tydligare. Madam Borkman kom med sin vanliga drickskruka i handen, det var nemligen enkans och barnens enda supanmat; ty mjölken är dyr på magazine och blott då och då kunde man få en liten sladd af notariens mjölkmadame. Emedlertid var enkan en temligen glad menniska och drog med tålamod sitt kors. — Åh, sitter gamle Sigurd nu här igen, yttrade hon liksom förundrad, fastän gamle Sigurd höll sig lika troget på sin plats, som någonsin Carlavagnen på sin; men det skulle så vara; man skulle bli öfverraskad, eljest var det ej rigtigt bra. — Jo gör jag så, Borkmanska! sade korpralen och blåste en väldig rök ur sin pipa — jag sitter och kikar på stjernorna så godt, som han stjernkarlen deroppe, stjernkikeri-assessorn som han kallas. — — Ja det är också en underlig tjenst att sitta och kika på himlen och få pengar för besväret, — yttrade madamen och satte sig på en tvärslå af det förut beskrifna planket; hvad det nyttjas till vet väl allena Herran. (Forts.)