Gotlands läns nya tidning – 15 augusti 1861, sida 3

ga sig öfver att han hade för grönt deroppe i Gåsgränden på norr. Vid denna tid på qvällen var alltid enkan ute för att bädda och fylla vattenkaraffen åt en gammal notarie som bodde på Norrtullsgatan, ett stycke längre ned och hon dröjde ibland länge nog, då hon råkat komma i prat med frun i fruktståndet snedt emot hennes gränd eller då hon fick tag i dagens Dagblad, som hon då läste hos notarien emellanåt, som hon af honom fick upplysningar om åtskilligt i polisen, af den orsak att notarien hade åtskillig renskrifning för någon af herrarne i polisen och således kom under fund med den sjunkande moraliteten hos hufvudstadens befolkning. Det var således ej så alldeles utan gagn som gamle Sigurd tagit hand om barnens qvällsstunder och vederbörligen körde dem till kojs klockan tio; ty allt måste gå efter klocka och klockan tio gick tapto i Gåsgränd, de små måtte vädja till den, det vackra vädret och folkhvimlet der oppe vid stjernkikeriet, så mycket de behagade; klockan var tio, och små barn sofva bäst före midnatt blef svaret. Der satt nu korpral Sigurd med pipnubben i munnen och betraktade stjernhimlen, icke visste han hvarken af stora eller lilla björnen eller orions bälte; men han kände på sig att det der var något stort och högtidligt, och tyckte att det der mörka hvalfvet med sina tvenne ljus var skönare