Gotlands läns nya tidning – 15 augusti 1861, sida 2

Sigurd der han bodde och fått se hans vrå och honom sjelf. Man kunde dock aldrig träffa gubben ensam; ty han hade icke något rum, utan bodde, utan att på något sätt tala i bild, i en vrå, hos en enka som kärleken förskaffat tre barn, två gossar och en flicka, och döden beröfvat en man som försörjt dem alla genom sitt arbete. Derinne i huset, som ni ser tlll venster; bodde enkan och den nordöstra vrån i hennes stuga egdes och beboddes af Sigurd, som med ett kritstreck på golfvet betecknat gränsen för sitt territorium. Det var ett heligt rum för de unge och det hände sällan, att någon af dem vågade att öfverskrida det mäktiga kritstrecket eller röra vid Sigurds många småsaker, huru mycket det än ibland var svårt att höra det gamla pinchbacksuret picka på väggen, utan att peta derpå, eller vederbörligen låta bli eldstålet och flintan eller den lilla spegelbiten, som nyttjades då korpralen på söndagsmorgonen rakade ett par små fläckar i grannskapet af hakan. Emedlertid vågade man det icke, åtminstone inte så länge gamle Sigurd var ute, ty han hade en egen instinet, att straxt veta om någon rört vid hans saker, och då blef der en axamen, som icke var rolig, må ni tro, och den brottslige bestraffades af korpral Sigurds egen väldiga hand, som grep ett tag om armen och ruskade syndaren. Också hade det sina knutar att sätta sig ut med gamle Sigurd: ty eljest