Gotlands läns nya tidning – 8 augusti 1861, sida 2

Bland den böljande folkhopen, som trängdes omkring tornerskranket, syntes en storväxt manhaftig qvinna med största ifver armbåga sig längst fram till den sidan der den kungliga läktaren var belägen, då hon der fått en god plats och bevittnade huru konungen sjelf förenade Anna och Gudmund, ropade hon med stark ljudelig stämma: — Gud välsigne hans nåd kung Gösta, som låter Guds engeln få sin hjertas kär, nu kan det vara tid att glädjas och lefva glada dagar, hej lustigt! Dagen derpå fick den som ropat, d. v. s. mor Ingrid, två vackra silfvertumlare af Anna och Gudmund, ty, sade denne sednare skämtande, det passar icke att bjuda små Guds englar att dricka porsöl ur tennbägare, och det kunde falla dessa himlens innevånare in att ännu en gång besöka mor Ingrids fredliga hydda. Den dansfest som slutade konung Gustaf Wasas och Catharinas af Sachsen-L aucnburg förmälningsdag var präktigare än man på den tiden någonsin hade sett en sådan fest i norden. Konungen sjelf var glad och upprymd, och önskade se lyckliga ansigten omkring sig, och bland dem som på denna dag hade honom, konungen, att tacka för sin lycka, voro, utom Anna Lilja och Gudmund skrifvare (hvilka snart genom konungens medverkan försonades med Annas förmyndare), herr Birger Nilsson Grip och fröken Brita Brahe, hvilka han förlofvade med de närvarande slägtingarnes bifall. Äfven tvenne andra blefvo på denna