Gotlands läns nya tidning – 1 augusti 1861, sida 3

nung Gustaf att rubba sitt löfte till segraren, nemligen att han skulle erhålla Annas hand, oafsedt hvem hjertat tillhörde. Att slita en sådan tvist, som Sasses och Gudmunds, med lansen, var den tiden ganska vanligt, och konungen, som bättre än andra kände att Gudmund äfven egde ganska stor skicklighet i ,lansföring, hade godt hopp att Gudmund skulle segra. Striden började mellan de båda rivalerna; Sasses utomordentliga skicklighet fann en svår motståndare i Gudmunds vighet och styrka. Sasse kämpade med bitterhet, Gudmund med en sorts svärmisk inspiration. Så hade striden fortgått en stund utan öfvervigt å någondera sidan; då sammandrabbade båda å ånyo med ett brak, så fruktansvärdt, att det var som hade en hel här kämpat, båda de stridandes lansar splittrades på samma gång, och det svartnade för Annas ögon då hon i detsamma såg huru Gudmunds häst med ett vildt oartikuleradt ljud störtade med sin ryttare till marken. Men samma ögonblick stupade äfven Sasses häst och båda kämparne stodo der afväpnade på samma gång). I fallet rullade Sasses hjelm af hufvudet och visade ett ansigte med regelbundna drag, men hvarest de vildaste lidelser tumlade om hvarandra och der hatet nu spelade sjelfherrskare. ) Historiskt, liksom hela striden och dess anledning mellan Sasse och Gudmund. Å (Forts.)